Kommentar till Johan Sjögren - Minimalistisk trend riskerar att bli farlig
 
SVD Kultur publicerade ett inlägg på sin kultursida där Johan Sjögren pratar om den pågående minimalismtrenden som finns i samhället. Hans största oro är att den är för dualistisk, alltså att livet målas i svart eller vitt utan nyanser däremellan. Citatet är saxat från inlägget länkat ovan:  
Häri ligger den kanske största faran i rörelser som exempelvis minimalismen, som vill rensa bland människans kroppsliga och materiella bindningar: de tenderar lätt att bli dualistiska. Och puritanska.
Idé- och religionshistorien har visat flera exempel på rörelser som vill göra en strikt uppdelning mellan kropp och själ, ande och materia. Och när den uppdelningen görs upphöjs nästan alltid anden och materien blir något tyngande, något smutsigt, något man måste kasta av sig för att själen ska kunna bli fri.
Frihet uppnås dock inte genom den typen av dualistiskt tänkande.

Johan fortsätter och avrundar med att ett mer nyanserat synsätt alltid är det som vinner i längden. Att vi som människor finns i ett sammanhang, där vi ska lära oss att värdesätta alla ingående delar.

Om jag försöker möta Johan så kan jag säga att jag, teoretiskt, ser att han har en poäng. Inte minst de minimalister som enbart ser minimalism som en fråga om externa ting, riskerar att sträva efter "renlärighet" som ett högre mål. 

Problemet med Johans sätt att resonera ligger i att han är så långt från verkligheten i sitt teoretiserande. Det gör att att hans resonemang saknar referenser. I det behöver han inte heller ta ställning till relation mellan kostnad och nytta. Allt är bra om det tas i lagom doser, är slutsatsen!

Men vad är lagom dos? Vad kräver dosen av oss? Kommer allt utan kostnad?

Dessutom utgår Johan från att hans världsbild är komplett, att han i sitt "allt är bra" vet vad "allt" är. 

Minimalism handlar om att fokusera på det vi anser viktigt och ta bort det som stör. Det är ett förhållningssätt för de som har svårt att få fokus i sina liv. Som har svårt att få någon av, eller alla, storheterna tid, energi och pengar att räcka till. 

Johan bortser ifrån att vi i våra prioriteringar faktiskt prioriterar tid, energi och pengar högt. Vi värnar våra tillgångar men inte nödvändigtvis för att lägga dem på hög!  De flesta av oss använder faktiskt upp sina tillgångar trots annorlunda prioriteringar.  

Det går nämligen inte att spara tid och energi i någon nämnvärd omfattning. Många minimalister strävar inte heller efter rikedom. 

Med mer tid och energi i livet så får andra värden plats. 

Så, visst blir minimalister klädda i svart, i vita rum, svåra att relatera till. Och visst kan personer som prioriterar vara läskiga och irriterande. Men det finns inget systemfel i minimalismen. Finns det någon tankevurpa så är det i så fall Johan som står för den när han diskuterar livet från så hög höjd att begränsade tillgångar och livets innehåll blir bortabstraherat. 

När du prioriterar allt prioriterar du inget!